De sköljer bort dina tankar i en sörja av babbel. Utformat likt nyheter luras ditt sinne att tro att det är viktigt.
Vad du än säger så kommer någon, som inte är din vän, att göra ner dig och nedvärdera dig, om du vågar uttrycka en egen åsikt på nätet. En del av oss slutar ”tycka” något överhuvudtaget och fokuserar istället på konsumtion och underhållning, det är lättare.
En gång i tiden publicerade sig folk på sin egen domän. De byggde upp något, ungefär som kapitel i en bok. Deras texter och tankar hörde samman.
Internets starka män har lurat vanligt folk att de ska bli kända genom att ”publicera” sig på ”sociala medier”.
Alla orden är abrovinklade paradoxer. Dvs inget stämmer.
När den gamla världen skulle virtualiseras passade internetmakare på att appropriera orden inom media. Nyhetsmedia på den tiden var nästan oantastligt. Väldigt sällan avslöjades dåliga journalister eller dålig journalistik på den tiden. Journalister var rättesnören, och fick utveckla sina resonemang oemotsagt. De slapp en ständig kakafoni av ogenomarbetade och ofta sura kommentarer från bittra människor. De flesta avundsjuka på att journalister får luft. Varför ska inte deras egen åsikt också ”få höras”?
Folk blev lurade av ord som ”publicera”, och ”social” och ”media”. Man vill väl vara social? Och tänk att få ”publicera” sig?
Men tänk efter lite grand:
- det är ju egentligen ANTI-socialt att sitta och stirra på en skärm.
- ytterst få ser vad du skriver – motsatsen till massmedia.
- en ”publicering” innebär att man har kontroll över meddelandet. Det har du inte på sociala medier. Där är det Elon och Mark som bestämmer.
Det vill säga, absolut ingenting stämmer vad gäller uttrycket ”sociala medier”.
Men människan har svårt att värja sig för ordens betydelser.
Istället för att ”publicera dina tankar” så sköljs dina tankar ständigt bort av strömmen av nonsens. Din hjärna rensas på det egna och personliga, och fylls istället med de faktiska publicisternas meddelanden (ett amerikanskt eller kinesiskt bolags framtidsvision).
Algoritmerna är inte utformade för din skull. De meddelanden du får se är utvalda för att ”engagera” dig. De får gärna göra dig arg eller orolig, så att du fastnar. Algoritmen bryr sig inte om dig, bara om att hålla fast dig.
Och när du är arg kan du inte vara kreativ. Du kan inte utvecklas. Du är fast.
Jag använder inte Instagram, Facebook, TikTok eller Slack och har också lagt ner Twitter/X vad gäller personlig kommunikation.
Jag jobbade som journalist på t.ex DN på den tiden då sociala medier inte fanns. Jag minns skillnaden. På den tiden sparade man sina egna tankar och idéer till artiklar.
Idag spiller många dem på Twitter i nån slags missuppfattning att det skulle ge något slags mervärde i livet. Istället ger algoritmen dig en smäll på käften i retur i form av något drygt, ogenomtänkt svar från nån bitter läsare.
Till slut köpte en strongman (Elon) upp en hel sociala medier-plattform, och fortsätter nu att manipulera fram uppmärksamhet för sig själv och de egna åsikterna, helt självgott.
Twitter/X är nu främst en viss strongman:s eget budskap.
Det gamla torget på en central plats som kommunikationsplatform kommer nog aldrig tillbaka. Kommer vi någonsin att få tillgång till en fri kommunikationsplattform? Hur ska den utformas för att inte köpas upp och förstöras av någon strongman?
Vad som krävs är ett AI som står på den lilla människans sida. Ett AI som slitits loss från miljardären och istället springer dina ärenden. Ett socialt forum som inte är en plattform.
Det är framtidens produkt. Ett AI du kan lita på.
Tror du Elon kommer vilja ge dig det? Eller kommer han att vilja behålla kontrollen?